12 augusti 2024

Umeå - Skellefteå. 166,2 km. Sol och regn om vartannat.

På Holmen vid Umeå ligger Kolerakyrkogården. Innanför ett enkelt trästaketet, under blåbärsriset, vilar kolerans offer. Sjukdomen var särskilt vanlig vid hamnar, dit smittan kom med fartygens besättningar. För att smittan inte skulle spridas begravdes de som dött i kolera på särskilda kolerakyrkogårdar en bit från bebyggelsen. Till Holmsunds lastageplats kom koleran 1854, och sex personer dog. En av dem var finländaren Simon Matsson från Lillkyro i Österbotten. Kanske var det hans fartyg som hade fört med sig smittan. I slutet av juli 1866 bröt koleran ut igen. På knappt två månader dog tio personer som begravdes här på kolerakyrkogården. Sedan användes den ytterligare några gånger, men inte för koleraoffer. Man vet inte varför de lades just på Holmen och inte vid Holmsunds kyrka. Den sista begravningen här verkar ha skett 1873. År 1939 inhägnades kyrkogården av sågverksbolaget Holmsunds AB. Då restes också minnesstenen.

Norr om Holmen ligger det ett  skeppsvrak som utgör de sista resterna av barkskeppet Equvator. Vraket syns med förkolnade bjälkar och spant som ännu reser sig över vattenytan. Barkskeppet gick på grund i svår dimma och råkade i brand utanför Holmsund i slutet av 1880-talet och bogserades till den plats där det nu ligger. Lasten var trävaror och tjära som skulle från Jacobstad till till England. Samtliga ombordvarande lyckades ta sig iland på Lövölandet där dom fick hjälp av en Holmsundsbo på harjakt.  Ett av de andra vraken på platsen, som inte syns, lär vara en skuta som sänktes 1853 på grund av den kolera som härjade ombord.

Arbetarbostäderna på Västerbacken uppfördes av träpatronen James R Dickson vid mitten på 1800-talet. Förutom bostäder för arbetarna försåg Dickson samhället med kyrka, begravningsplats, prästgård och skolhus. Av ursprunligen tretton längor finns i dag åtta kvar, väl bevarade till det yttre sedan 1850-talet. Husen timrades upp i två våningar på stenfot och brädfodrades med kraftig locklistpanel, som delvis sitter kvar än idag. Gavelröstena är inte timrade utan endast inbrädade. Två skorstensstockar finns i varje hus, där de inte är borttagna vid senare interiöra renoveringar. Varje våningsplan består av fyra rum placerade parvis vid sidan av en genomgående förstuga med trappor och skrubbar. Från början disponerade varje familj ett enda rum. Äldre snickerier och fasta inredningsdetaljer, exempelvis kakelugnar, finns kvar från tillkomsttiden.